Som uppenbarelseort är Medugorje ännu inte erkänd av Vatikanen, men man förbjuder inte pilgrimer att åka dit. Uppenbarelserna pågår fortfarande. Det är en mycket lång process innan kyrkan kan godkänna uppenbarelseorten. Det finns tyvärr många falska uppenbarelser runt om i världen så att kyrkan måste vara restriktiv. Detta till trots besöks denna lilla ganska oansenliga ort av hundratusentals pilgrimer varje år. Under de senaste nästan trettio åren har över trettio miljoner människor från hela världen varit där och det är en oupphörlig ström av pilgrimer som gör sin pilgrimsvandring på Uppenbarelseberget och ber Rosenkransen vid de fem Rosenkransstationerna och vid korsen som markerar var Guds Moder, Gospa, har uppenbarat sig. Hon uppenbarade sig inte bara på ett ställe utan var tvungen att flytta sig allt eftersom myndigheterna i dåvarande kommunistiska Jugoslavien blockerade och stängde av partier av berget så att det inte gick att komma dit. Dåvarande kyrkoherden i Medugorje, Jozo Zovko, upplät ett fredat område först inne i kyrkan sedan i församlingshemmet där Gospa kunde uppenbara sig för barnen, detta var möjligt då Gospa uppenbarade sig för barnen där barnen var vid den tid på dagen då uppenbarelserna skulle ske.

Medugorje var en liten by när första uppenbarelsen skedde, idag är den något större. Fram till slutet av 1950 början av 1960-talet hade man en vanlig liten församlingskyrka, byggd på en tomt som inte hade de bästa grundförutsättningarna att ha en byggnad på sig, kyrkan sjönk allteftersom och man var till sist tvungen att riva den. Idén att bygga en ny kyrka hade väckts redan på 1920-talet, men blev inte realistiskt förrän på 1960-talet då man fick bygga en ny, mycket större kyrka för myndigheterna och alla skrattade åt byns storhetsvansinne, men kyrkoherden lär ha sagt: att en dag kommer denna kyrka att vara för liten. Kyrkan helgad åt Sankt Jakob, stod klar och invigdes den 19 januari 1969, alltså 12 år före första uppenbarelsen. Idag är den för liten med alla pilgrimer.

Som pilgrim deltar man i rosenkransbönerna och mässorna i kyrkan varje kväll. Allt sker på kroatiska, med evangelieläsning på de tillresta pilgrimernas och prästernas språk. På dagen mediterar man och ber rosenkransen på Crnica eller går korsvägsvandringen. Korsvägen finns på ett berg, Krizevac, i byns södra utkant, ett par kilometer från kyrkan. Berget är bara 520 meter över havet och själva korsvägen har bara en stigning på cirka 300 meter. Korsvägen slingrar sig uppför bergssidan, på en naturligt upptrampad stig, trampad av miljontals fötter, stenarna kan vara vassa, men de många pilgrimer som går barfota klagar inte på att de får sår under sina fötter utan de allra flesta säger att de har en underbar varm känsla där det borde göra ont. På toppen av berget står ett kors, cirka 8,5 meter högt, i sten och betong rest på 1930-talet till minnet av Kristi lidande och tacksägelse av byborna för att man hade klarat sig undan den svåra sjukdom som grasserat i landet, som bar allt materialet på sina ryggar uppför i den då riktigt eländiga terrängen. Beroende på årstiden bör vi från norra delen av Europa, då vi är på pilgrimsresa i Medugorje, gå korsvägen en tidig morgon. Stillheten och tystnaden är uppenbar, man kan nästan ta på den. För de som av en eller anledning inte kan gå bergskorsvägen finns det en korsväg i anslutning till statyn med den Uppståndne Jesus strax sydväst om kyrkan.

Dagligen uppenbarar sig Guds Moder för en av visionärerna, Vicka, oberoende var hon finns i världen. Varje månad den 25 lämnar Guds Moder en böneintention där hon bland annat uppmanar oss alla att be för fred, fasta och regelbunden bikt. Hon uppenbarar sig också för alla de andra visionärerna, men bara en gång per år, på deras födelsedag.

Utöver de månatliga budskapen som Gospa lämnar har hon även lämnat fem ”stenar” med förhållningsregler att bekämpa Satan:

• Dagliga böner (Rosenkransen)
• Fastan på onsdagar och fredagar
• Daglig läsning i Bibeln
• Månadsvis bikt
• Nattvarden
  

Visionärerna får (de flesta har fått) vars tio hemligheter om vad som kommer att ske med vår älskade värld ur Guds perspektiv.

Det har diskuterats mycket om varför inte dessa uppenbarelser är godkända av den Heliga Stolen. Vissa påstår att Kyrkan har förbjudit att organisera pilgrimsresor dit. Så är inte fallet, fastän biskopen i Mostar, stiftet där Medugorje finns, har sagt att det inte har skett några uppenbarelser, det är helt hans egen åsikt. Före kriget på 1990-talet i dåvarande Jugoslavien, fanns det en biskopskonferens som undersökte sannheten i uppenbarelserna, denna kom fram till att det var med största sannolikhet riktigt att Gospa uppenbarat/uppenbarar sig i Medugorje, men de kunde inte godkänna Medugorje då det fortfarande pågår uppenbarelser. Även ”vår” påve, den framlidne Johannes Paulus II ville åka till Medugorje, men för detta krävdes en inbjudan från den lokale biskopen. Tidigare har inget dokumenterats om Johannes Paulus II:s tankar om situationen på det offentliga planet, förutom några brev till vänner i Krakow.

Det var under Johannes Paulus II:s ämbetstid som Joseph Kardinal Ratzinger, då prefekt för Kongregationen för trosläran och nu själv påve, ingrep för att rädda Medugorje från en lokal biskops fördömande. Det är fortfarande okänt exakt hur den nuvarande påven ser på uppenbarelserna.

Privata brev från påve Johannes Paulus II där han hänvisar till Medugorje

Privata brev mellan den avlidne påven Johannes Paulus II och ett par i Krakow, Polen, tycks bekräfta, att påven hade en positiv syn på Medugorje och även en daglig andakt knuten till platsen för uppenbarelserna i Bosnien-Hercegovina.

I breven som är daterade, den 30 mars 1991, den 28 maj 1992, den 8 december 1992 och den 25 februari 1994 och riktar sig till Zofia och Marek Skwarniccy (”ZM”) görs flera hänvisningar till Medugorje (på polska, "Medziugorje").

"Och låt allt bli bra på resan till Medzjugorje-Rom", skrev Johannes Paulus II i slutet av det första brevet, som undertecknats med vad som verkar vara påvens handstil, jämförd med hans formella signaturer som lätt kan ses på fotografier eller i handstilsprover från böcker som ”Passera Hoppets Tröskel”. Mest utmärkande är sättet på vilket "J" och "P" är skrivna och undertecknat av "Watykan" eller Vatikanstaten.

En översättning från en källa i Europa har bekräftats av en polsk präst i USA som har sett breven.

Det är i det andra brevet från den 28 maj 1992, där det kanske mest slående språket används.

"Jag tackar Zofia för allt som gäller Medugorje" skrev påven. "Jag åker också dit varje dag i bön. Jag ansluter mig till alla som ber eller som följer uppmaningen till bön därifrån. Idag har vi bättre förstått denna kallelse."

Tidigare har påvens känslor på Medugorje begränsats till hörsägen från präster, biskopar och kardinaler som återgav positiva kommentarer från påven under deras ad limina besök i Rom. Det verkar som om påvens egna brev inte bara bekräftar vad biskopar sedan länge har hävdat, men på visst sätt även beskriver ett häpnadsväckande djup för påvens hängivelse till platsen för uppenbarelserna - som en biskop sade att påven kallade för ”uppfyllandet av Fatima."

I februaribrevet till det polska paret, Johannes Paulus II hänvisar han till kriget i forna Jugoslavien och uttrycker tacksamhet än en gång. "Tack så mycket för de båda breven", skrev han. "Zofia skriver om Balkan. Nu kan vi bättre förstå Medugorje. Vi kan idag bättre förstå denna moders "envishet", när vi har omfattningen av sådana faror inför våra ögon. Liksom svaret är särskilda böner, böner för människorna i hela världen. Det ger oss ett hopp om att här kommer godheten att vinna, att fred är möjligt. Det var den huvudsakliga idén med bönedagen, den 23 januari."

Kan de vara förfalskningar? Allt kan förfalskas. Allt tyder på att de inte är det och om dessa uppgifter är korrekta - är det av stor betydelse för Medugorje.

Robert Talik
Faktadelarna är översatta och bearbetade från Medugorjes officiella hemsida