Söndagen den 26 augusti samlades ett trettiotal personer vid Maria i Rosengårds kyrka för att åka med kvällsfärjan till Polen från Ystad för en nästan 2 veckor lång vallfärd genom stora delar av vårt fädernesland.

Första dagens mål var det ganska okända sanktuariet i Rokitno, beläget cirka 40 km söder om Gorzow Wlkp. En mycket vackert placerat anläggning på landet vid den lilla byn Rokitno. Övernattningen skedde inte här utan i Gniezno, staden där kristendomens vagga i Polen stod för lite mer än 1000 år sedan.

Andra dagens morgon inleddes med ett besök med mässa och sedan rundvandring i katedralen i Gniezno. Den dagens egentliga mål var sanktuariet i Lichen. Där det byggs en stor och pampig basilika. Mångas reaktion då vi fick se bygget var - överdrivet och skrytsamt. Kanske blir det vackert när det blir färdigt och allt har hamnat på rätt plats. Kanske blir det vad byggherrarna hoppas på, den stora vallfärdsbasilikan i Polen. Just nu är det den lilla kyrkan i Lichen Stary som framstår som den verkliga vallfärdsorten trots att även där har plastsamhället gjort sitt intåg i anläggningarna runt kyrkan med konstgjorda fåglar och blommor. Det serverades en god ärtsoppa i ett stånd vid parkeringsplatsen.

Efter övernattning i Strzelce Opolskie gick tredje dagens färd till Gora Swietej Anny under ett stilla regn som gjorde att den planerade korsvägsvandringen fick ställas in. Detta visade sig bli det enda regnet som störde vallfärdens program. Basilikan besöktes och mässa hölls. Egentligen skulle varje plats beskrivas i poetiska ordalag, då allt vad vi såg var så vackert, dessa Mariabilder och statyer som har skapats i tacksägelse till den Heliga Guds Moder.

Eftermiddagen i kvällen avslutades i basilikan i Czestochowa. Czestochowa, denna Polens kanske viktigaste vallfärdsort på Jasna Gora är något speciellt för varje polack.

Sägenomspunnen och mystisk vilar hon där mitt i Polen. Sägnerna är historiskt belagda, men ändock smyger sig lite av patriotismen på. Ingen troende polack borde missa denna drottningen av Polens metropol.

Nästa dag började där föregående dag slutade i basilikan framför ”Den undergörande Mariabilden” med bön och mässa. Programmet bjöd vidare på en rundtur i basilikan ledd av en kunnig guide.

På eftermiddagen besöktes Gidle. Ett dominikanerlett sanktuarie några mil nordost om Czestochowa. De flesta deltagarna frågade då de såg namnet Gidle: Vad är detta? Men på plats beundrades den vackra basilikan och den lilla Mariastatyetten med sin speciella historia. Färden styrdes vidare till Krakow, egentligen till Nowa Huta. Krakow, Polens huvudstad, ja, ja visst var där en svenskkättlig kung som flyttade huvudstaden närmre Stockholm, men ändock kan nog Krakow betraktas som huvudstad om inget annat så kulturhuvudstad, här skulle vi göra ett längre uppehåll med utflykter till närbelägna sanktuarier och andra platser.

Naturligtvis besöktes syster Faustyna i Krakow-Lagowniki, Wadowice - påvens födelsestad (kremowki inköptes och åts), Oswiecim (Auschwitz) - det ökända koncentrationslägret, Kalwaria Zebrzydowska och Zakopane med den nybyggda basilikan i typisk goralsk stil. Mycket kan sägas om dessa platser, men det skulle bli en hel bok. Det är bara att rekommendera ett besök och se allt detta underbara.

Söndagen blev en fri dag i Krakow. Då vi bodde ganska nära den kyrka, som var den första nybyggda kyrkan i Nowa Huta under kommunistregimen, firade de flesta av oss i söndagsmässan där.

Efter den välbehövliga pausen i Krakow fortsatte vi mot sydost till Tuchow, vidare till Debowiec och Stara Wies. Små orter med vackra sanktuarier och med sina alldeles egna uppenbarelse historier. En fråga som ofta dyker upp: Varför uppenbarade sig den Heliga Guds Moder på så små orter? Varför inte på någon stor pampig plats?

Vi är nu ganska så nära Polens östra gräns.

Övernattning i Rzeszow för att nästa dag fortsätta till Lezajsk. Detta före detta benediktinerklostret, numera franciskaner.

Nästa anhalt var Swiety Krzyz där det ligger ganska avlägset uppe på ett berg. Normalt kan det vara svårt att ta sig dit, men eftersom det inte var någon speciell säsong för pilgrimer kunde vi köra ända fram med bussen. Idag är det oblatorden som är ansvariga för detta kloster, och eftersom vår andlige ledare fader Wieslaw har vistats här ett tag och kände en del av bröderna, tog han ledigt från gruppen en stund och besökte sina medbröder. Vi andra hade en trevlig broder som guide, som berättade om klostrets historia och om det speciella korset, en relik gjort av Jesu kors.

På kvällen inträffade den enda malören på hela resan. En liten olycka - bara med bussen, ingen människa kom till skada och det gick att fixa till på plats vid hotellet i Radom med hjälp av hotellets ägare och hans kompanjon så att vi kunde fortsätta vår färd.

Vår färd nästa dag var till Niepokalanow - klostret där Maksymilian Maria Kolbe var då han vistades i Polen fram till dess att nazisterna tog honom och flera medbröder till koncentrationsläger. Där led han en fruktansvärd martyrdöd, som han tog i stället för en medfånge.

Denna dag var den längsta dagen i bussen, för dagens mål var Olsztyn i Mazurien för övernattning. Det var tänkt ett par besök i Mazurien i olika sanktuarier, men det inskränktes till ett - Giertzwald - på vägen mot Gdynia. Giertzwald ett sanktuarie som har sin speciella historia under kommunisttiden då dessa gjorde allt för att pilgrimer skulle komma fel till en ort med ett likalydande namn 30-40 km söderut mitt inne i skogen. Detta lyckades nu inte utan Giertzwald lever kvar med sin källa.

Varför till Gdynia? Egentligen ingen större anledning mer än att ett flertal av majoriteten i bussen - damer - ville handla lite.

Avslutningsdagen var: tidigt upp på morgonen, in i bussen utan frukost, torrskaffning hade vi fått på hotellet så den skulle ätas i bussen. Vi ville hinna i tid till färjan hem. Vi hann med råge. Ombord på Polonia avnjöts en middag som avslutning på hela vallfärden. Den var ju inte riktigt slut förrän vi var tillbaks vid Maria i Rosengard där nära och kära väntade på flertalet av våra pilgrimer. Efter ett avslutande foto på trappan till kyrkan tog vi farväl av varandra med kramar och i några ögon fanns det en liten tår och de flesta lovade varandra att vi ses - om inte förr så på nästa vallfärd - vart den än går.

Tak Du Heliga Guds Moder för att Du gjorde denna pilgrimsfärd så lyckosam som den var!
Tack för att Du ledde oss rätt!

Tack för att Du ville att vi skulle komma till Dig!