Vallfärd till Polen 3-15 september 2006

Söndag 3 september en blåsig och regnig dag som påminde om höst. Ett äventyr skulle börja. En bussresa med pilgrimer till Polen, pilgrimer från även andra länder än bara Polen. Det måste bli på mer än ett språk. Spännande!

Äventyret började egentligen redan på fredagen/lördagen. Anders vår eminente chaufför och pilgrim hade fått en sista minuten körning till Landvetter och därifrån till Arlanda. Där kunde äventyret ha slutat, men inte då. För att ställa till det riktigt gick bilens kylare i sönder. Hans undran var kan den bli lagad, kommer jag hem i tid? Reparationen gick inte att ordna. Han fick försöka ta sig hem med trasig bil. Det skapade en osäkerhet. Frågorna aktiverade en god vän som ställde sig stand by och var beredd att åka vart som helst på vägen mellan Arlanda och hans slutstation i Greve/Köpenhamn. Telefonkontakt hela dagen. Lördagen gick i väntans tecken. Lördagskvällen kom och Anders ringde en signal. ”Vi ses i Greve om en timme.” Allt blev lugnt även om kvällen blev sen, det blev snarare natt.

3 september.

Söndagskväll. Första hämtning i Landskrona, denna gång tyvärr inte i Helsingborg, för vidare hämtning i Staffanstorp och sedan till Rosengård, Malmö. Där väntade även våra långväga pilgrimer, från Halmstad och Umeå. Allt fungerade ganska så bra. Alla var i tid och allt gick mycket bra tills vi kom ombord på färjan i Ystad – alla tyngre fordon kedjades fast i däcket. Genast uppstod den oroliga frågan: Blir det oväder och storm nu? Det blev det inte, natten förflöt mycket lugnt. Det var endast lätt sjögång en kort stund mitt på natten.

4 september.

Ilandkörningen gick alldeles utmärkt, snabbt tog vi oss vidare in i Świnoujście, egentligen Warszów, för att försöka växla lite pengar. Så blev det nu inte, då det vid växelkontoret var en enormt lång kö, så vi beslöt åka vidare. Ett par, Petr och Zofia, skulle ansluta, då mannen hade varit på en fisketävling i Polen (vilken han för övrigt vann), vid Szczecin Dąbie. Då vi inte hade ätit frukost försökte vi hitta ett ställe där denna kunde intagas, ett litet motell utanför Dąbie gav oss denna möjlighet.

Fortsatt färd söderut till Gorzów Wlkp där Petr skulle parkera sin bil vid det hotell där vi skall göra vår sista övernattningen på denna resa. Inga större problem att hitta dit.

Bilen parkerad och vi fortsätter till Obra, Oblatfädernas seminarium och kloster. Oturligt nog för oss var där en stor reträtt, så vi kunde inte träffa så många av dessa, men i vart fall så blev vi guidade och visade runt av fader Jan Sova OMI, som berättade om ordens och klostrets uppkomst. Här i Obra har två av våra präster sin sista vila, p Krystian Soll OMI från Landskrona och hans vän och kollega p Vilhelm Imach OMI från Malmö. Gruppen samlades och bad vid deras gravplatser. Dagens mässa firades här.

Dagen avslutades på ett hotell i Leszno som inte var alltför lätt att hitta. Namnet på hotellet var mycket passande ”Ach to tu” (Aha här är det).

5 september.

Morgonrutinen börjar, frukost halv åtta, samling i bussen klockan åtta för vidare färd till nästa plats, i detta fall sanktuariet i Gostyń, med Heliga Guds Moder av heliga Berget. I Gostyń firas dagens mässa. En präst berättar historien om sanktuariet i Gostyń. Han visar också den underjordiska kryptan med en massa kistor, gravar, med avlidna bröder och förtjänta personer i kyrkan.

Nästa sanktuarie som vi besökte var det i Bardo Wielkopolski, Heliga Guds Moder av Nedre Schlesien som vaktar över Tron.

Det tredje sanktuariet för dagen var det i Trzebnice, den heliga Jadwiga/Hedvig.

Natten spenderades på ett mindre bra hotell/motell med trebent katt i Wrocław. Det var först och främst väldigt krångligt att ta sig dit då många gator i Wrocław var uppgrävda då man bygger om väldigt mycket. Allt detta grävande är mycket riskfyllt då man dagligen kan träffa på blindgångare/bomber från andra världskriget.

Första sjukdomsfallet i bussen. 

6 september.

Upp som vanligt och iväg mot söder. Dagen var planerad för två sanktuarie, men tyvärr blev det bara ett, detta då det tog betydligt längre tid både före och efter mässan. Säga vad man vill men det var väl spenderad tid och värd den tid det tog. Sanktuariet i Wambierzyce, den heliga Guds Moder Familjernas Drottning, är värd ännu mer tid än den vi kunde vara där. Det är nödvändigt att ta det lugnt och beundra allt det vackra som Wambierzyce och omgivning bjuder på. Dessutom fick vi en välbehövlig fikapaus på parkeringsplatsen för bussar, som var vackert belägen i utkanten av staden. Det betydde bara att vi var tvungna att hoppa över Bardo Śląskie. Det var tråkigt men nödvändigt. Man kan även se det så att sanktuariet i Bardo är förvisso vackert, men det finns i runda tal sexhundra Mariasanktuarier i Polen som är lika det i Bardo och vi kommer att besöka flera andra under de kommande dagarna i Polen.

Dagen avlutades i Strzelce Opolski i ett hotell där vi har spenderat en natt för några år sedan.

7 september.

Natten förflöt mycket lugnt. Direkt på morgonen möttes vi av en strålande sol. Vårt första mål var Góry Świętej Anny, Den heliga Anna Marias Moder. Mässan firades här.

Vi skulle bli tvungna att avvika från det planerade programmet än en gång. Tidsmässigt fann vi att Auschwitz/Oświęcim var mer givande för de personer som aldrig varit där – det var halva gruppen. Det är lika gripande var gång man besöker dessa rester av ett helvete på jorden. Hur är mänskligheten funtad för att kunna utföra ett sådant illdåd? Det beklagliga är att det förkommer än idag på olika platser på vårt sköna jordklot.

Dagen avslutades med en bussfärd till Żywieć, en liten bryggeristad uppe bland bergen inte alls långt från morgondagens första mål och mycket nära Tjeckiens gräns.

8 september.

Maginfluensa, maginfluensa och åter maginfluensa eller är det vinterkräksjukan? Under natten hade fler drabbats av det som börjat med en person för några dagar sedan, nu var det uppemot tio personer mer eller mindre drabbade.

Trots detta beslöt vi att åka till Rychwałd, Guds Moder och Fru av Żywiecområdet, där vi hade beställt att få fira mässan. De mest sjuka stannade kvar på hotellet och vi hämtade dem där.

Nu uppstod frågan: Hur gör vi med resten av programmet? Vi har Wadowice och Kalwaria Zebrzydowska som vi skall besöka. Eftersom det gått extra tid i Rychwałd, här fanns en franciskanermunk som var naturläkare med en massa naturläkemedel, plus att vi måste åka tillbaks till hotellet, blev tiden för kort för två besök. Därför beslöts enhälligt att vi besöker Wadowice. Den staden är en viktig punkt för alla katoliker, då speciellt för polacker, förre påven, Johannes Paulus II:s, födelsestad och uppväxtstad.

Återstoden av dagen bestod i att ta sig till hotellet i Kraków. Kraków staden som bytt namn på gatorna så man nästan inte hittar där om man inte har en ny och modern karta. Som vanligt kom vi fram utan några större besvär, troligen tack vare en superb chaufför och en tillförlitlig pilot och guide.

9 september.

Maginfluensan härskade bland vallfärdsdeltagarna. De som inte drabbats åkte iväg till den underbara kyrkan Den Barmhärtige Kristus i Łagewniki, där man firade mässan tillsammans med andra grupper. Man gick runt och beundrade den underbart vackra basilikan.

Efter Łagewniki åkte gruppen till benediktinerklostret i Tyniec med förhoppningen om att träffa fader Leon Knabit, men han var på reträtt i Częstochowa. Gruppen visades runt av en annan benediktinbroder.

Dagen avslutades med gemensam kvällsmat och därefter fick var och en göra så som de ville. Några tog taxi in till centrum av Kraków, Polens kulturhuvudstad.

Andra gick på en promenad till den närbelägna moderna kyrkan, Arka. Första kyrkan som kunde byggas under kommunisttiden i det annars kyrkolösa Nowa Huta.

10 september.

Målet för dagen var Zakopane. Alla åkte inte med till denna underbara lilla stad uppe i bergen, Polens sydligaste och högst belägna stad. Några stannade kvar för att besöka Wawel i Kraków. I Zakopane eller i dess nära anslutning finns flera vackra kyrkor. Vi besökte och firade mässan i Vår Moder av Fatimas kyrka. Byggd av goraler i goralsk stil, mycket stilfulla träarbeten och invigd av påve Johannes Paulus II.

Efter ett par timmars besök i själva staden åkte vi till Ludźmierz, Tatra bergens husmor, på vägen mot Kraków och inte långt från Nowy Targ. Ett kort besök där för att sedan återvända till hotellet i Kraków.

Maginfluensan hade fortfarande sitt grepp om gruppen. Sjukdomen blev för en av deltagarna värre, pater Bolesław, då han under kvällen blev intagen på sjukhus för observation.

Det som störde allra mest på vårt hotell var en stor grupp norska ungdomar från Stavanger som inte vet hur man uppför sig bland andra människor på ett hotell, ledarna var också under all kritik och för få, man skulle kunna kalla dem (en dansk benämning på skräniga norska ungdomar): Fjellapor.

11 september.

Vi planerar och det händer något annat. Förmiddagen var planerad att pilgrimerna skulle spendera förmiddagen i Krakóws gamla stad, men så blev det nu inte. Måste ordnas med den deltagares baggage som blev inlagd på sjukhus. Vår deltagande journalist från Katolskt Magasin hade bestämt en intervju med presstalesmannen vid Krakóws ärkestift, pater Robert Nęcek. Denna intervju genomfördes med hjälp av fader Ludwik.

Tyvärr blev vi tvungna att lämna pater Bolesław i Kraków och vi vet inte om och när han ansluter till den fortsatta vallfärden. Vi måste fortsätta vår färd med de andra trettio personerna till Częstochowa där vi inkvarterades på Dom Pilgrzyma Jana Pawła II. Inkvartering, kvällsmat och mässa. Några av våra pilgrimer hade glädjen att komma nära den Svarta Madonnan och även en av våra deltagarinnor Krystyna Monsert fick en läsning.

På kvällen var det appell Jasna Górski (en speciell rosenkransbön) och några av våra deltagare hade äran att få läsa på sitt eget språk.

Efter detta var det tillbedjan hela natten framför den Svarta Madonnan. Detta är tillbedjan och vaka som organiseras av olika grupper i och i trakten av Częstochowa.

12 september.

Hela dagen var vi i Częstochowa och besåg klostret och basilikan Jasna Góra. Dagen började med en mässa på polska, som finns dagligen, men det speciella idag var att vi var innanför barriären som skiljer själva kapellet med den Svarta Madonnan och den stora massan. En speciell upplevelse för oss.

Efter detta hade vi en kvinnlig guide, syster Wiesława (inte en syster till fader Wiesław i Malmö), som visade oss runt på Jasna Góra, de olika salarna, skattkammaren etc. Det tog en bra stund och kunde ha varit bra mycket längre, om bara vi hade haft tid.

Den som ordnat allt för oss i Jasna Góra var fader Gordian Słaboń, en präst som en gång har varit bland annat i Malmö. Han tog själv hand om guidningen på eftermiddagen och visade oss riddarsalen och gamla biblioteket med mer än 10 000 volymer i speciella skinnklädda fodral.

Kvällen avslutades med appell Jasna Górski, då fick vår andlige ledare den stora äran att läsa en dekad på svenska. Vilken ära!

Idag har vi fått det tråkiga meddelandet att det var inte bara maginfluensa vår käre pater Bolek hade utan något mer allvarligt och att han är tvungen att stanna kvar på sjukhuset ett par veckor.

13 september.

Avfärd från Częstochowa på morgonen mot Licheń. Vägen dit var mycket bra med bara några få vägarbeten som försinkade lite grand. Ankomsten till Licheń var planerad till 15:00, och det höll även med ett stopp vid den plats där Maria har visat sig för den fattige fåraherden. Mässan firades tillsammans med några andra polacker i den stora pampiga kyrkan. Varje pilgrim hade fri tid att besöka hela Licheń, både Gamla och Nya, precis som var och en önskade sig. Om Licheń kan sägas mycket och meningarna är väldigt delade. Bygget är vackert även om vissa saker är överdrivet pråliga.

Detta var dagens mål på våran vallfärd.

Det stora problemet på denna ort var för många av deltagarna de aggressiva myggorna.

Inget nytt om pater Bolek mer än att hans kyrkoherde vet om hans situation.

14 september.

Vår pilgrim, vår chaufför, har drabbats av magen. Detta nedslående besked fick vi på morgonen. Lugn, bara lugn vår Anders ger sig inte så lätt. Snabba besök där man måste och sedan var det klart. Efter en natt med först spartansk middag och sedan frukost, detta är ett pilgrimshärbärge, lite bättre än de som finns utmed de stora pilgrimslederna, rummen var helt OK (rekommenderas). Dagens program bestod i att transportera sig via Rokitno med den tålmodigt lyssnande Maria till övernattning i Gorzów Wlkp. Rokitno är en plats där man antingen skall börja en vallfärd eller avsluta den. Man skall prata med Guds Moder och avlasta alla sina problem eller vad det nu är som trycker på hjärtat. I Rokitno träffade vi åter fader Józef, som mindes vårt besök för två år sedan. Dagens mässa firades givetvis i Rokitno med intention bland annat för Stefan, en av de nya trevliga pilgrimerna från Halmstad, vars pappa hade avlidit under natten.

Resan gick bra trots larmet om Anders magproblem.

På kvällen företogs en handelstur, för de som hade lust och ork, till Tesco – ett av dessa stora moderna varuhus som finns överallt i dagens moderna Polen, med ett varuutbud som skulle göra vilket varuhus som helst i Sverige grönt av avundsjuka.

15 september.

Upp som vanligt för att ha god tid på oss, vi skulle bara till färjan i Świnoujście. Färden dit var snabb och enkel. Biljetter fixades och några personer fick stanna kvar i bussen medan flertalet gick ombord. Det blev lite strul vid incheckningen för en person som var bytt mot en annan och då var det på plats för ”myndighetsutövning” i samma stil som under kommunisttiden. Problemet löste sig och alla kom ombord.

På färjan skulle en avslutande måltid avnjutas och mot kvällningen ville vi fira mässa. Inga problem vare sig med ena eller andra, förutom att det gungade ordentligt så att några av våra pilgrimer blev däckade.

Alla satt i bussen när vi kom till Ystad, vilket i och för sig inte var tillåtet, men en trevlig ung dam lät det passera efter lite av förmaningar att så fick vi inte göra.

Resten av resan gick som en dans, först till Rosengård där majoriteten klev av, sedan avlämning av våra vänner från Halmstad vid fjärrbussterminalen i Malmö. Därefter fortsattes färden över Staffanstorp till Landskrona till Kågeröd. Egentligen var inte resan slut där förrän Anders och Krystyna hade städat bussen och den var återlämnad i Ystad. Detta senare gjordes av Anders på lördagen.

Tack alla ni som hjälpte till under resan och ett speciellt tack till fader Ludwik som tog den stora och svåra biten att vara tolk/översättare i alla sanktuarierna.

Maria vi tackar Dig, Du smärtefyllda Moder, Du lyssnande Heliga Moder, för att Du var med oss under hela resan. Maria vi tackar Dig, Du Polens drottning, som visade oss Ditt land från sin bästa sida. Maria vi tackar Dig, Du Heliga moder med Jesusbarnet, som följde oss på hela resan.

Heliga Maria, Guds Moder,

bed för oss syndare,

nu och i vår dödsstund.

Amen.

Text & © 2006 Robert Talik